JOHANNAS SIDA

Jag fick i uppgift att skriva...

att berätta, hur allt är, var och blev.

Ibland, tar man sig vatten över huvudet!

1. Översvämningen

  Rostiga bilar och gamla element, är inte att lita på...

  Sommaren bjöd på översvämning i vår replokal och "alle blomme ä de" 

(alla blommor är döda)

-Blommorna tar sig nog!!

  Ja Tord, det får vi tro, de är av plast och rejält blöta.

  Ibland, kan en rolig kommentar, få en att skratta, mitt i eländet.

  Vatten "All Over" och 50% bandmedlemmar bortresta.

  Tur att Delsbo har starka motorcykel-killar!

  De kom förbi, och bar och bar...och bar, instrument, möbler, sladdar,

  förstärkare, högtalare m.m m.m

  Uppskattas Gand- "Alferna"!!!

2. Ny replokal

  Nu har vi tagit några rejäla steg uppåt...

  2 trappor, närmare bestämt, från källarlokal, till en 2a med pentry.

  Ny replokal (ett f.d lärarrum)

  En hög affischer och en brun resväska, stoppar vägen,

  så vi får sick-sacka mellan allt, för att bringa ordning.

  Det samlas prylar under 19 år...

  Ryamattan från 70 talet, "som brukar" ligga under trummorna,

  klarade inte översvämningen!

  (till Hasses stora förtvivlan)

  Man kan undra, var den hamnade?

  Den har ju ingen gps precis.. den sågs sist vid.. Hmm...

  Här i byggnaden, har 3 av oss gått i skolan, utan gps, utan telefon och utan dator.

  Jag lärde mig hantera en fiol...

  Det är länge sen nu.

3. Kafferep

  Världens bästa vitamin-injektion är musik!

  Det är ett intresse, vi alla fyra delar, varje vecka, året runt...

  trötta ibland, när vi anländer, men efter 10 minuter, är allt "som vanligt"

  Det stäms, det spelas, och det diskuteras, allt i en salig röra...

  och man har börjat förstå, att man är en del i detta kaos.

  Pärmar öppnas och pärmar stängs, och strax är kaffet klart..

  Då andas man, ljuger lite och "i bästa fall", har någon kaffebröd med...

  sen börjar koncentrationen!

  "Att vara i fas"

  Det sägs att man kan spela tillsammans, och man kan spela samtidigt.

  Vi försöker spela tillsammans!

4. Halva vägen var

  Folkrock i all ära, men att som barn, frakta en "Beige fiollåda", var mitt ständiga gissel.

  Jag ville spela, men vägrade, att ta med lådan på skolbussen!

  Då gjorde min mamma och jag, en överenskommelse

  "Halva vägen var"

  Hon såg till, att fiolen var på plats, till min lektion

  (vilket innebar , att hon varje vecka, cyklade 6 km med den, i ur och skur)

  och jag fraktade den hem, på skolbussen.

  Hon fick motion och jag lärde mig spela.

  Rättvisa!

  När man som oss, fyra stycken "totalt" olika personligheter, med olika värderingar,

  tyck och smak. ska skapa musik tillsammans...får man väldigt ofta tillämpa

  "Halva vägen var" principen.

5. Fiol-image

  Hemvägen var gruvsam...

  Det krävdes en image, för att inte bli retad.

  Hmm...

  1. Fiollådan, skulle helst inte synas

  2. Något annat, måste vara iögonfallande

  Jag skaffade en lång läderrem och en "grön Ryon mössa".

  Remmen monterades, så att fodralet kunde hänga bak på ryggen, då syntes det mindre...

  och mössan, den drog jag ner, så långt-långt-långt det bara var möjligt, mot ögonen.

  Att livet, musiken och dessa händelser,

  skulle inspirera mej, till att skriva en rap på dellboska (dialekt)

  "Jettent Hôckt 25 år senare...

  kunde jag aldrig drömma om, just då.

  Finns det bas, gitarr och trum-image tro?

  Det ska vi ta och kolla upp!

6. En grön Ryon mössa

  Min image lyckades!

-Är det modernt, att ha mössan sådär??!

  (kom killen, i en av de andra klasserna, fram och frågade)

-Ja visst, svarade jag

-Då sätter jag min likadant, säger han

  (vilket han också gjorde)

  Det räckte långt, när man var 11 år och skulle frakta en "Beige fiollåda"

  Mössan var iögonfallande!

  Vad jag vet, spelade han inget instrument, men jag vill påstå, att han omedvetet,

  bidrog, till att rädda mina fiol-lektioner!!!

  Skolbussen hem, blev aldrig något problem.

7. Onödigt bra

  Ibland spelar små händelser, stor roll, för fortsatt utveckling!

  Vi arbetar mycket, med egen musik, och egna arr, som "bara är våra"

  Det kan bli både framgång och bakslag, ris och ros, medvind och motvind.

  Det är som livet,

  vissa dagar ler det mot oss, andra dagar, får man bara stå ut och gå vidare!

  Det krävs en stark tro, på det man gör, det krävs ideer, det krävs humor

  och en stoooor portion envishet!

  Det krävs, att man kan ta kritik!

  Vi fick en gång, en kommentar, som satte lite extra fart på oss...

-Det där var onödigt bra!

 

© 2015 Johanna Andersson

Här kommer fortsättnigen

8. Tid

 

  Det enda som behövs för att ha trevligt, är en stol...

  att man sätter sig ner och tar sig tid.

  Just nu "tar jag mig tid"

  Jag skriver, för att ge er en bild av oss, som band.

  Hur punktliga är vi egentligen?

  Har vi bestämt ett klockslag att ses, repa, lasta grejor eller åka, är den tiden alltid målet.

  Jerker, idrottsmannen, han hinner alltid (i kapp) till utsatt tid.

  Tord, den entusiastiske, är för det mesta, först på plats.

  Hasse, brukar vara i tid, och jag, den ständiga tidsoptimisten,

  kommer oftast inrusande, lite senare... än alla andra.

  men, vi lägger ingen tid på att försena oss.

  Vi är på gång, oavsett dagsform och oavsett vad alla andra tror...

  Vi tar oss tid!

9. Gig i Hög

  Herrarna (Hasse, Tord och Jerker) spelar rock´n roll,

  tillsammans med en basist på 90-talet.

  De går under bandnamnet "Sudden-Comfort" och får ett gig på Högsgården.

  Det är en privat tillställning, med mat och dans.

  De känner sig lite osäkra på, om deras musik, kommer att falla i smaken,

  men övertalas att komma dit.

  De riggar upp grejorna på scenen och börjar spela sina favoriter,

  men inte ens "Dancing in the moonlight" blir någon hit.

  En kille som är med på festen hoppar upp och drar ett AC/DC solo...

  Det blir droppen, gästerna är definitivt inte förberedda,

  de ser ut, som att de ska "flyga i luften"

  De förväntar sig nåt helt annat, foxtrot!

  Människorna, drar sig längre och längre ut i foajén och lokalen töms fort.

  Där resoneras det ett tag, sen puttar kvinnorna fram männen mot scenen...

  Det blir en "något" hotfull stämning.

10. Hans-Jerkers

 

-Bra killar, men nu ska vi ta och tacka er, för ikväll!

  (säger han som för allas talan)

  Slutspelat, alles klaaaaahr, finito!!!

  Det var det...gaget delas ut.

  Bergsprängaren kommer fram och Sven-Ingvars "ljuva musik" fyller lokalen.

  Styrdansen startar och "Vikingarna" från Delsbo får lämna scenen.

  Utvisning efter första perioden!!

  Episoden i Hög, är ett starkt minne, som vi ofta skrattar gott åt.

  Vårt stående skämt är, att vi kanske ska börja kalla oss "Hans-Jerkers" och byta genre.

  Det kanske skulle bli större efterfrågan och fler gig.

  75% har ju erfarenhet, och dessutom kunde mitt dragspel, komma till användning...

11. Tre glas kallvatten

  Vi har fått förmånen, att spela på många trevliga ställen under åren, och självklart

  hoppas vi på fler!!!

  Varför inte pröva ett band från Delsbo?

  Det är viktigt, att sätta ett värde på sin musik, men gaget för en spelning,

  är alltid lika svårt att bestämma.

  Ett uppträdande, kan vara hur kort som helst, men bakom den stunden,

  är många timmar...

  Hur ska man då tänka? Jaa...

  Har man en gång spelat, för "tre glas kallvatten" och utan tack, en Lördag-kväll,

  gör man inte gärna om det!!!

  Det har hänt att vi spelat till välgörenhet, ex för privatpersoner, Delsbo biograf,

  Hudiksvalls natthärbärge, barnhemsbarn i Bulgarien m.m

  När det är vettiga saker att stödja, gör man gärna en insats.

12.Brandstegar och stuprör

  När fansen kommer uppklättrande på brandstegar och stuprör,

  får man vara nöjd!

  Det har Hasse och Tord upplevt en gång, vid en spelning på dåvarande Delsbo hotell,

  a'la sent 80-tal.

  Det skramlade som sjutton utanför fönstret (och det var inte av flipperspelet,

  som stog i hallen) inklättrande på brandstegen, kommer en dellbo,

(Numer utflyttad till Hög)  "för att vara först på plats"

  (att det handlade om en "rejäl plankning" kanske vi ska tala tyst om)

  Vem det var???

  Haha, det får ni gissa!...men "hen" har besökt många av våra

  Dörgva-spelningar.

  Det tycker vi är roligt, när (klättrande) människor återkommer!!!

13. Kromglans

  Var det möjligen en tub Kromglans, som användes?!

  Jag minns inte riktigt, men det polerade ordentligt,

  inför den första spelningen vi gjorde.

  Trummorna glänste!

  Hasse, våran trummis, är killen som tar plats och hööööörs

  men sällan syns...

  En temadag om musik i mellanstadiet, inspirerade honom,

  Näsviken behövde trummisar!

  Han antog utmaningen och bytte bana, flöjten lades på hyllan.

  Det kunde ha slutat i prestationsångest, efter att han hört och sett,

"Doktor Åke" Erikssons (i Wasa Express) 20 minuter långa trumsolo,

  med fastspikade trummor...

  men istället, utvecklades allt och band bildades i olika konstellationer.

  Livet var ganska bekymmerslöst, bara man höll takten.

14. Att förlora sitt band

  Åren gick...

  De hade hittat sin musikstil, sitt band, tre unga killar med körkort, i 80-talets början.

  Det repades för fullt i Näsviken, var och en hade sina slingor, solon och melodier.

  De började få spelningar...

  Då hände det, som bara INTE får ske!!!

  Två av killarna omkommer, i två olika tragiska trafikolyckor,

  inom en kort period.

  Hasse blev ensam kvar... utan band..

  Hur fixar man en sån sak???!

  Han flyttade iväg och slutade helt att spela, i 5 år.... men längtade hem.

  Det blev arbetstillfälle, så han återvände och lurades in i musiken igen,

  av en arbetskamrat (tack och lov för honom)

  Jag minns, när vi pratade om det här, för många år sen...

  Hur tragiskt allt kan bli/blev, hur gnistan att spela, kan försvinna

  och hur fruktansvärt orättvist, livet kan vara.

  Där och då, bestämde jag mig för,

  att alltid kämpa för vårt band!!!

  Det gör vi alla fyra, på olika vis.

  Vi kämpar för vår konstellation och för vår musik.

  Jag påstår inte, att vi alltid är eniga, snarare tvärtom,

  men ingen ska behöva förlora sitt band,

  allra minst Hasse.

15. Nu som då

Jag undrar ibland, om det är samma gitarr nu, som då??!

Gitarren, som tre bröder, lärde sig att spela på!

Instrumentet, som gömdes i olika skrymslen och vrår...och kördes i skottkärra,

till spelningar på "Motorgårn"...

Gitarren, som en gång kom flytande i Lillvallsjön, en midsommardag...

i så fall, anser jag att den är bra "hopkommen" (tillverkad)

Jerker började sin musikaliska bana, med att spela klarinett i 3 år,

övergick sen till fiol, men det var som sagt, ett annat instrument som drog.

Tyvärr, är det inte alltid så enkelt, att vara yngst av tre bröder,

med bara  en gitarr i huset!

Då blir man uppfinningsrik och tävlingsinriktad.

Han brukade gömma gitarren på "säker plats", för att få ha den i fred...

då kunde han sen i lugn och ro, ta fram den och plocka ut ackord, eller spela

mot nån LP-skiva.

Lektioner, var det aldrig tal om...

16. Töjbart

2004, började Jerker att spela bas och gitarr i Dörgva.

Vi hyrde då replokal privat, i Fredriksfors. (ett rum med vedspis)

Den här perioden, var vi väldigt kreativa.

Vi hade skivinspelning som MÅL!!!

Jerker hade många bra idèer och att han sen, var en hejare på, att baka blåbärspaj,

var definitivt ett plus!

Vi har aldrig haft några "givna" arbetsområden under åren, utan det har fallit sig naturligt,

att ta tag i nån bit, man haft kunskap om.

Vi har hjälpts åt!

Det har varit enskilt arbete, lagarbete, ideellt arbete och upp över öronen arbete...

men absolut värt varenda minut.

Ett band är som en resår, töjbart..till viss gräns.

Jerker har ofta stått för den tekniska biten, lagat och sett till att vår utrustning och

ljudanläggning har fungerat.

Hans "motto" har alltid varit, att man ska kunna skruva ihop en zundapp-motor

på 1 timme!

Det har vi ännu inga bevis på, att han kan...

17. Oväntat besök

-Gomorron, Gomorron... tra la la la la la...

sjunger Hasse och Jerker högt, så det skallrar i hallen, som vi är på väg in i.

Det är tidig Söndag morgon, dagen efter en lyckad spelning i Näsåker.

En spelning, där Tord fått stående applåder, för sitt gitarrsolo,

i Polska från Knaggälve.

(Han är stolt som en tupp och har knappt pratat om annat)

Vi är bjudna på frukost, till huset som är rött och ligger i slutet av en väg,

till vänster.

Huset, där Tord bott för natten på sörsia av älven.

Sjungandes på högsta volym, drar Hasse och Jerker upp dörren och...

kliver in.

Jag hinner knappt över tröskeln, förrän de båda två, är ute igen.

Då blir man ju nyfiken!

Där, i en fin gungstol, i sitt hemtrevliga kök, sitter en hopkrupen, vettskrämd gammal tant

och stirrar med stora ögon på mej.

Jag förbannar allt vad karlar heter och försöker i lugn och ro, att sakta förklara

vem jag är och vårt stora misstag.

FEL HUS!!!

18. Kuckelimuckmedicin

Händelsen, får mig oavkortat, att tänka på kaffereklamen.

"När du får oväntat besök"

Den enda skillnaden, med det här manuset (skriverierna) är att det är självupplevt

och ganska svårslaget.

Vi kanske skulle satsa på reklam?!!

Hmm... vi skulle behöva ett par hundra paket kaffe och en bryggare.

Bryggare, finns det nog gott om i Delsbo...

i värsta fall, får vissel-Johanna duga, en vanlig hederlig "kok-kaffepanna"

Vi serverade kokkaffe, på en av våra första spelningar tillsammans,

(det utlovades t.o.m på affischerna) så erfarenhet finnes.

Det var lite mixtrigt bara, och ju fler kockar...

Jag ser allt framför mig igen, och hör Karlsson på takets röst

(ur Astrid Lindgrens film)

Vilken Kuckelimuckmedicin!!!

19. Bryggarn

Han sysslade inte med kaffe, men däremot läsk och musik.

"Bryggarn" eller Grubb Anders Jonsson (1891-1975) som han egentligen hette,

hade ett eget bryggeri i Ava Delsbo.

Min farbror arbetade åt honom en period, och körde ut lemonad (läsk)

"Ava-Sjövatten" som han brukade säga.

Bryggarn spelade fiol och bevarade många gamla låtar, från vårt område.

Polska från Knaggälve, som finns på vår första CD-skiva, är en av många.

Han var en driftig person, som b.l.a. var med och startade upp traditionen

av Delsbostämman.

Det ni kanske inte vet, är att han och min mormor var kusiner,

så jag tror, att vi kanske kunde få lov, att låna hans smeknamn

"Bryggarn" i vår kaffereklam, om det nu skulle bli aktuellt...

Kokhett tips: "Ava-Sjövatten med grus"

20. Processen

Att spela in en skiva, är den totala prövningen, på ett bands sammanhållning.

"Processen" Vi har faktiskt lyckats två gånger, och fast att jag båda gångerna,

lovat mig själv "Aldrig mer" sitter vi här och pratar inspelning igen...

och jag hör mig själv säga -Ja, men va kul!

Det är en intressant erfarenhet, att vara delaktig, att få se hur allt går till och att på nåt vis,

dokumentera, musiken man står för. Det är oräkneliga timmar, bakom en skiva.

En f.d granne till mej, brukade säga "att hon hade varit uppe på första föret"

Dvs: Tidigt uppe, före alla andra och fått mycket uträttat.

Jag tycker att det är ett härligt uttryck! Har du tankar om, att någon gång, spela in en skiva,

rekomenderar vi dig, att vara uppe på första föret!

Det var vi många gånger, under den här tiden...

21. Bokcirkeln

Periodvis, var det många uppförsbackar, under skivprocesserna.

Det var inte helt självklart, att skivorna skulle bli klara.

Saker, kan lätt rinna ut i sanden...

Det krävs tid, ekonomi, engagemang och 1000 andra saker.

Vi lärde oss mycket, men framför allt, Att inte ge upp!!!

-Hoppas ni kan, annars får ni banne mej, se till att kunna!!!

minns jag, att jag en gång skrev, till de tre vise männen. (Tord, Hasse och Jerker)

Vi behövde ses, vi hade beslut, som skulle tas. (Viktiga beslut)

Den gången, fick herrarna varsin bok av mej "Konsten att få mentala superkrafter"

och jag blev bjuden på kaffe och "rosa munkar" (Donuts, heter de visst)

Skivorna blev klara och vi har ännu inte haft någon uppföljning, i bokcirkeln.

22. Så mycket mer

Sommaren 2016, gjorde vi vår sista spelning, tillsammans med Jerker

Det är alltid tråkigt, när nåt bra försvinner, men eftersom det var hans eget beslut,

fick vi acceptera hans val.

Nu kan han i lugn och ro, lägga sin energi på skidåkning och fjällmaraton.

Vi fortsätter framåt i "Kalorimarschen"

Dörgva är inget man kopplar av eller på, det pågår hela tiden.

Det är så mycket mer, än bara musik. Vi har för det mesta, haft en lättsam stämning.

Vi har skrattat och pratat mycket. Vi har diskuterat.

Det har hänt, att vi pratat bort ett helt reptillfälle, om nåt annat varit viktigare.

Vi har hjälpt varandra i svåra situationer. Ibland har musiken varit den enda ventilen,

när övriga livet varit kaos.

Det fungerar likadant nu, i vår nya konstellation, kanske t.o.m ännu mer...

Det känns bra att veta, om man hamnar i blåsväder.

23. Skrömt?

Den satt på min förstärkare...en liten grå och knubbig figur, med plirande ögon,

två ben och en svans.

Vi hade fått publik, en åhörare, som tyst betraktade oss.

Den avslöjade inte med en min, vad den tänkte, och egentligen var det väl ganska oviktigt.

Förutfattade meningar, finns det så gott om ändå! Hokus-pokus... Skrömt? (Spökeri)

Det började hända saker i replokalen, strängar gick av, volymen höjdes och sänktes,

min fiolmick krånglade mer än vanligt och Beffes förstärkare, tippade i golv,

med en rejäl smäll.

Det kändes verkligen, som att vårt tålamod, sattes på prov.

I samma veva, började det låta musik igen, fast på en annan nivå.

Vi märkte det alla fyra, det lät tight, riktigt tight!

Den lilla figuren verkade nöjd med oss, och likaså, var nog de två unga kreativa besökarna,

som föregående rep, arbetat med lera och tillverkat vår "Tur-maskot"

Den första i världshistorien. Den kan vi behöva! Men hur sjutton, den söta lilla varelsen,

hade lyckats kravla sig upp på min förstärkare, är det ingen som vet...

24. Som vi alltid har gjort

Jag känner mig priviligierad, som varje vecka, får spela tillsammans med tre fantastiska personer.

-Ska jag räkna in? undrar Hasse

-GFG är det i början, där kör vi, som vi alltid har gjort, säger Beffe

-Jaha, okej säger Tord De pratar om att spela mer "distinkt"

Jag vet inte vad det ordet betyder, trots mina svenska kunskaper... så jag måste slå upp det.

Distinkt=Klar, tydlig, skarpt avgränsad Aha...det är så de tänker.

Jag har börjat spela in lite igen, på mina gamla "antika" kassettband.

Beffes kommentar: Som vi alltid har gjort! biter sig fast,

jag måste spola tillbaka bandet flera gånger, för att höra hela konversationen.

Precis däääär, ca 17 minuter in i kasettbandet, känns det verkligen,

att Beffe är med oss igen, efter alla år...

En hel del, av våra låt-grunder, var han med och "basade över",

redan i slutet av 90- talet. 2003, då jag kom med i Dörgva,

var han vår basist, men pga. flytt till huvudstaden, blev det inte så lång period,

vi spelade tillsammans.

Jag minns i alla fall, att han redan då, spelade väldigt bra, tungt, stabilt och med mycket känsla.

25.Tror du verkligen

Basisterna i Dörgva, har varierat mycket under åren,

men den här killen, vill vi få behålla. Alltid!

Beffe började spela trummor i Kommunala musikskolan, när han gick på mellanstadiet.

Han övade väl inte överdrivet mycket, så efter några lektioner, sade hans lärare

- Robert (som han faktiskt heter)

- Har du tänkt över det här?

- Tror du verkligen, att det här är någonting för dej?

En sån kommentar, kan nog få vem som helst, att förlora intresset eller att tappa självförtroendet...

men finns det en vilja, finns det en väg...

Envis som han var / är, blev det bas istället, för hela slanten.

1 år i musikskolan, sen på egen hand i över 30 år, i olika band och replokaler.

Det märks, att han har spelat mycket. Han är en kunnig basist, med många roliga idéer och en stor portion humor. Vi tycker att det är väldigt roligt, att ha honom tillbaka!

© 2018 Johanna Andersson

 26. Broccoli, nyttigt värre

Vi gapskrattar, så fort vi tittar på varann, det går inte att hejda...
Det finns inga planer i världen, att vi ska kunna sjunga "EN ENDA TON", just då.
Tord och jag tar sånglektioner, för första gången någonsin.
Vår pedagog är duktig och "mycket tålmodig" i sina instruktioner.
Vi får många bra tips!
Kinderna ska vara lite sladdriga och sången ska komma från magen,
sladdrig mage och sång från kinderna, hade varit betydligt enklare.
Då hade vi kvalat in direkt!
Vi förbereder oss, fokuserar på rösten, prövar stämsång till piano
och vi sjunger ordet "BROCCOLI" i olika tonarter.
     Nyttigt värre!


27. Tungt, som sagt
Vi försöker lyfta fram, bevara och jobba mycket med vår dialekt, "dellboskan"
 Den hörs främst, i 3 låtar på vår första skiva "Nu männs vi levve"
 ansträngningarna av våra sånglektioner, kan ni höra på vår andra skiva
 "Förr söm nu"
 Skivan fick recenssioner i 3st tidningar, och smaken är som sagt olika...
 Vad skrev man då om sången?
 -Några låtar har hemsnickrade texter också. Tungt som sagt. 
 osv..
 -Sångnivån på denna skiva är så pass låg, att jag helst sett att den var helt instrumental.
  osv...
 

-Något som är kul på den här CD'n är sången. Befriande skönt att höra en naturlig röst,
 som inte låter insmickrande. Försök till skönsång med dessa texter hade varit
 helt malplacerat. Att det sjungs på svenska, till och med på hälsingemål
 är positivt! Den råa sången ger i dessa låtar ett genuint och hederligt intryck.
     osv...

 Det finns ju alltid en möjlighet, att hyra in sångare/sångerska vid inspelning,
men då, hade det ju inte varit vi.....


 28. Dyra prylar

 Basen stämskruvar är svarta, och liknar klövrar i en kortlek.
 Jag skämtar och kallar Beffe för "klöverkung" och frågar om han investerat?
 men han säger, att han är en fattig man för tillfället, strängarna är i och för sig nya,
 men pedalen på golvet är lånad.
 Pengar gör ju alltid saker och ting enklare, medans kunskaper i musik,
 är rikedom på annat sätt. Det kan leda vidare till mycket och det är aldrig för sent,
 att lyckas!!!
Vi har många saker på vår önskelista till replokalen, den fylls på hela tiden..
Ibland tillverkar vi nåt, eller köper nåt gemensamt, har det bruksanvisning,
brukar det överlämnas till Hasse. ( han har bäst tålamod )
Utrustning behövs, om man ska hålla i gång, men som en gammal lärare,
en gång sade till mej.
-Dyra prylar hjälper föga, låter det illa, är det "oftast" skit bakom spakarna.
Det måste övas mer!!!


29. Estetiskt, väldigt snyggt

Jag måste säga, att det var en rolig idé och estetiskt, väldigt snyggt!
Nu skriver jag inte om våra affischer, som han brukar mixtra ihop, fina skapelser.
Nej, det här var nåt helt annat...Stilrent!

En affärsidé kanske??!
Nu blir ni allt bra nyfikna va??!
Tord har många överraskande sidor, men nu har han verkligen "skärpt sig"
och dragit åt svångremmen. ( den är tom. lite förlängd )
Nu blir det inga fler ledtrådar.. eller som norrmannen Steinar i Beck-filmerna
uttrycker det.
-Sätt i gång och snakke nu, annars blir det inga fler bullar!
så jag ska väl komma till poängen..
Spännet glänser, nedanför hans vänstra axel och gitarren hänger stadigt, i det breda 
bandet.
Nu är han fri att spela igen..
Han har gjort ett gitarrband, av ett "italienskt damskärp"
Är det månne detta, som är gitarr-image?!!

30. Det här, har faktiskt aldrig hänt förut

Svettdropparna började sakta rinna vid tinningarna, och jag försökte tyst, intala mig själv,
 att inte gripas av panik, att ta det lugnt.
 Jag satt fast, och då menar jag fast.. stenhårt, hur jag än bände och vred,
 kom jag inte loss.
 Minuterna tickade och gick..belysningen var dålig, urusel.
 Hasse och Tord förstod nog inte riktigt vad som hade hänt, Beffe försökte hjälpa mig,
 men utan glasögon, var inte han heller, till nån större hjälp...
 Jag stirrade förvirrat ut på publiken i den tysta lokalen, kinderna hettade
 och plötsligt hoppade en av de allra "urdummaste replikerna" ut ur min mun
 - Det här, har faktiskt aldrig hänt förut!!!
 (som att det skulle göra saken bättre)
 Jag satt ju redan i klistret.


 31. Ska man va' fin

 Kvällen till ära, hade jag tagit på mig "ett flätat rosa armband" på höger arm.
 Stråk-armen..
mittemellan 2 låtar, fastnade jag med armbandets lås, runt fiolens E-sträng.
 Milda tid, fastlåst.
 Det var inte precis fiolens andra eller tredje läge, utan ett fruktansvärt
 OMÖJLIGT LÄGE!!!
 Alla, som någon gång varit i ett "sånt läge" vet vad jag talar om,
 det behöver ju inte vara, att fastna i sin fiol.
 Här fanns 3 alternativ

     1. Fortsätta lirka, vilket kunde ta låååååång tid..
     2. Skruva loss E-strängen och stämma om fiolen, vilket kunde ta ännu längre tid...
     3. Eller "Klippa till"..

 Alternativen rullade förbi som i en film, en film utan fall-lucka,
 lustigt, hur fort man kan bestämma sig ibland.
 Ska man va fin, får man lida pin!
Armbandet gick inte att rädda...med fiol och allt, fick jag kliva av scenen
 och ta mig fram till serveringen, där en ängel, kom till min undsättning, med kökssaxen.
 Nu var det verkligen klippt ( eller kanske inte) kvällens spelning kunde fortsätta,
om än något försenad...
   

  © 2019 Johanna Andersson